Stekhett parti

Det är många på allianssidan som under våren sett med stigande oro på hur den egna sidan har gått bakåt i opinionen samtidigt som socialdemokraterna har fått allt mer ökat stöd. Hoppet har stått till den lärdomen man fick under förra mandatperioden, då S låg över 40 procents stöd i väljarkåren. När socialdemokraterna började prata politik och komma med skarpa förslag backade partiet. Det ser vi inte ske nu.

I den senaste Novusmätningen, presenterat i TV4, ökar socialdemokraterna och får nu 36,6 procent. Samtidigt fortsätter moderaterna att backa. Mätningen har skett under perioden 24 april till 20 maj, den period då socialdemokraterna har presenterat sin budgetmotion samt att partiet har deltagit i partiledardebatt. Det är 2 000 personer som har intervjuats. Den förhoppning som Fredrik Reinfeldt har haft på att nedgången nu ska komma för S har slagit fel.

För socialdemokraterna är dagens mätning något att vara glada över. Den är en bekräftelse på ett par saker.

1: Väljarna gillar vår budget och det som sades i partiledardebatten.

2: Vi når ut med våra budskap.

3: Väljarna markerar klart att socialdemokraterna är bra på att beskriva hur verkligheten ser ut.

För Fredrik Reinfeldt ökar huvudvärken med dagens mätning. Även om Per Schlingmann nu ska bli chefsstrateg för moderaterna igen, tala om att man lever i det förflutna, är moderaterna tröttkörda, tänker inte nytt, kan inte beskriva hur verkligheten ser ut samt saknar idéer för en bättre framtid.

Mätningen ger arbetsro för socialdemokraterna och som gör att energi kan verkligen läggas på att utveckla politiken och organisationen. Vi får inte slå oss till ro men vi behöver inte heller tjurrusa för att finna ut vad väljarna gillar. Väljarna anser att den politiska inriktning vi har nu är bra och att vi ska bygga vidare på den. Nu gäller det att vi också gör det.

I Ystads kommun vill vi socialdemokrater satsa på skolan och jobb till ungdomar. Det är vägen framåt. Ordning i finanserna, utveckla kommunen, satsa på utbildning och gör allt vad vi kan för att människor ska ha ett arbete och därmed se framtiden an med tillförsikt.

Peter Andersson i analys över dagens opinionsmätning. Martin Moberg om Fredrik Reinfeldts två nederlag i riksdagen.

Strutsmentaliteten förstör för barnen

Resultaten i den svenska skolan har försämrats över tid. Under de senaste åren har Sveriges resultat i mätningar sjunkit samtidigt som elever inte går ut högstadiet och gymnasiet med minst godkänt i alla ämnen. Kunskapsnivån ligger på en lägre nivå idag. Skolverket har i två omgångar redovisat rapporter som kartlägger och drar slutsatser om vad problemen handlar om. Istället för att seriöst diskutera detta väljer skolpolitiker runt om i Sverige att undvika att diskutera detta på allvar. De som blir lidande är barnen. Nu får det vara nog.

Det är mycket allvarligt att skolresultaten försämras. Sverige har byggt upp sin ekonomi på att skolan ska ge kunskaper och möjligheter till människor som gör att vi kan skapa nya arbetstillfällen, nya företag men framför allt klara av den globala konkurrensen. Utbildning är nyckeln i detta.

Skolverket har gett sig i kast med att kartlägga hur dagens skola ser ut, analysera fram vad det är som skapar problem för skolan och den enskilda eleverna och komma med slutsatser. Det som pekas ut är att den svenska skolan har utvecklats till att bli en ojämlik skola och roten till detta är det fria skolvalet. Den ojämlika skolan försämrar för alla elever och gör att kunskapsnivån sjunker.

I detta läge borde det därmed vara självklart att diskutera hur Sverige ska bli en kunskapsnation av rang och hur den svenska skolan ska kunna spela en viktig roll i detta. Vad gör skolpolitikerna, inklusive partiledare? Jo, fastnar i en debatt där allt fokuserar på att försvara på olika sätt friheten att välja skola. En romantisk syn som gör att vi inte kan utveckla skolan. Därmed drabbas barnen och ungdomarna negativt.

Vi måste inse, vare sig vi vill det eller inte, att den svenska skola som har skapats inte fungerar längre. Något annat måste göras, en annan väg måste beträdas. Jag anser därför att den svenska skoldebatten borde fokusera på följande frågor:

1: Hur ser omvärldens kunskapsutveckling ut?

2: Hur ska Sverige klara av den globala konkurrensen?

3: Hur ska bildningen i Sverige utvecklas för att vi ska kunna vara en kunskapsnation av rang?

4: Hur utvecklar vi bildningsmöjligheterna i Sverige (och nej, i denna fråga ingår inte skolvalet)?

När vi har svaren på ovanstående frågor börjar vi diskutera de andra saker. Detta är en väg in i framtiden som gör att vi kan slänga bort dagens skoldebatt, som i stort sätt cirkulerar kring friheten att välja skola, eller rättare sagt handlar det om friheten att välja byggnad och namn på byggnaden. Den pedagogiska mångfald som lovats finns inte. Vi måste därmed börja om från början och diskutera det som lägger grunden för en framgångsrik utveckling av Sverige som kunskapsnation.

Jag hoppas därmed att socialdemokraterna tar ledningen i detta nödvändiga arbete. Det gäller att vi vågar ta framtidsdebatten och leda den.

Röda berget om att skolan måste ge alla barn möjligheten att uppfylla sin potential. Martin Moberg skriver om gårdagens viktiga rapport om att tryggheten minskar för människor och oviljan att se sanningen. Löntagarbloggen tar upp problemen med a-kassan.

Cameron, Merkel och Reinfeldt i skamvrån

Sedan finanskraschen 2008 har Europa befunnit sig i kris. Island, Irland och de baltiska länderna var först ut. Sedan har det rullat på med euroländerna där Grekland har fått stora stödpaket (som går till att betala bankerna i Tyskland och Frankrike), Spanien, Portugal och Italien är under skarp analys av alla. Andra länder som har euro har också fått se sina kreditvärdighetsbetyg sänkas. Svaret på detta från politikerna i EU är att det ska sparas, sparas och åter sparas. En väg som man har hållit på stenhårt men som visat sig inte dra upp Europa igen. Nu visar det sig att de stora förespråkarna för detta i form av Cameron, Merkel och Reinfeldt får ställa sig i skamvrån.

I Sverige har Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och andra företrädare för alliansen med emfas fört fram hur nödvändigt det är med att euroländerna har hård budgetdisciplin och skär ned i offentlig sektor. Den ökande arbetslösheten är något som man accepterar. Ekokammaren har också sällat sig till detta mantra även om det nu sker en förändring, där Peter Wolodarski har en läsvärd artikel på detta ämne i dag. Skära ned är den rätta vägen då man anser att länderna levt över sina tillgångar. Ingen av dem har dock satt sig in i vad det egentligen handlar om, att länderna och dess företag samt invånare har lånat enorma summor pengar av banker och att det är dessa banker som nu ska räddas.

Besparingar är den medicin som förs fram hårt av de borgerliga statsministrarna i Europa. Det har setts som den enda vägen och det är den bild som har satt sig. Nu visar det sig att andra länder runt om i världen ser att detta inte fungerar. Nedskärningsivern leder istället till att tillväxten stagnerar, går bakåt och massarbetslösheten breder ut sig. Det ekonomiska loket Europa står stilla på perrongen och inte mer händer.

Andra länder anser att så här kan det inte fortsätta längre. Just nu träffas G8-länderna och där har man sagt att Europa är mycket viktigt för USA , kontinenten är också viktig för andra länder. Indien, Brasilien och Kina har minst 20 procent av sin export hit. Det har pekats på att nu måste länderna i Europa satsa på tillväxtpolitik och lägga den ensidiga besparingspolitiken på hyllan. Detta pekar också Barack Obama på, men även den franske presidenten Francois Hollande, och signalen är mycket klar från G8. Nu ska det satsas på tillväxt men också på att ha bra statsfinanser. Den ensidiga besparingspolitiken har nått vägs ände.

För Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, samt ekokammaren i Sverige, är det ett underkännande av deras ensidighet, deras enda slutsats om hur Europa ska kunna klara av detta samt enögda syn på världen.

G8:s besked anser jag pekar på en helt ny väg och möjlighet för Europa där vi nu förhoppningsvis kan lägga om hela politiken där massarbetslösheten kan rullas tillbaka och massvis med nya arbetstillfällen skapas. En ny politisk gryning kanske är på gång. Tillväxt och jobb sätts i centrum. Det är en självklarhet för socialdemokraterna att stödja detta.

Miljöpartisten James Sjöström i en intressant analys rörande det G8 nu har lyft upp om tillväxt och arbete. Jinge funderar på EU. Högbergs tankar om den tysta diplomatin rörande Dawit Isaak.

Rensa upp i Dagens Samhälle nu!

Dagens Samhälle har gett sig ut på mission att försvara Carema till varje pris. Det är bedrövligt att se hur denna tidning har degraderats på detta sätt. Nu måste Sveriges Kommuner och landsting, SKL, rensa ut i ledningen för Dagens Samhälle. Görs inte det återstår en sak. Massiv bojkott av tidningen. Jag vill exempelvis inte att mina skattepengar som går till Ystads kommun ska gå till SKL och därmed till tidningen.

Läs Dagens Nyheter och se vad Dagens Samhälle håller på med. http://www.dn.se/sthlm/fragor-och-svar-om-dns-granskning-av-carema

Borg-Batras blå dunster

I denna vecka har vi kunnat läsa Fredrik Reinfeldts uttalande om arbetslösheten, moderaternas närmaste desperata försök att undvika ordet massarbetslöshet samt att det går inte att påvisa att jobbskatteavdraget har gjort att sysselsättningsgraden ökat och ska ha minskat på arbetslösheten. Speciellt inte med tanke på att den förra minskar medan den andra ökar. I detta läge väljer Borg-Batra det klassiska: anfall är bästa försvar.

I en debattartikel försöker Anders Borg och Anna Kinberg Batra bevisa att moderaternas så omhuldade jobbskatteavdragen faktiskt har gjort att fler är i arbete (vilket betyder också att arbetslösheten är lägre). Det hänvisas till att forskningen pekar klart ut att jobbskatteavdraget ökar sysselsättningen. Ett bevis skulle vara Anders Borgs eget finansdepartement, samt OECD, IMF och liknande. Intressant med tanke på att häromdagen var det hearing om detta och då kom det fram helt andra fakta om detta och som går helt emot Borg-Batras debattartikel.

Så vad är det för forskning som Borg-Batra hänvisar till? Först och främst handlar det om finansdepartementets egna siffror. Problemet med detta är att finansdepartementet har utgått ifrån teoretiska modeller, gjort vissa antaganden om hur verkligheten kanske ser ut och sedan utifrån svaren i modellerna försökt lista ut om jobbskatteavdraget har fungerat. Med andra ord rent teoretiskt lekande med siffror. KI å sin sida anser att man är osäker på om det har gett någon effekt men i det långa loppet kan det ge 90 000 arbetstillfällen. Alltså någon gång i framtiden kanske det blir så många jobb men när och om det verkligen går att dra en slutsats att dessa jobb beror på jobbskatteavdraget går inte säga.

Sedan rabblar Borg-Batra en rad saker utan att kunna hänvisa till vad rapporterna heter och var exakt i dessa det går att läsa den tes de för fram. Hela deras resonemang bygger på teoretiska modeller och gissningar, ingenting från verkliga studier i verkligheten. Med teori kan man i stort sätt bevisa det mesta. Det finns andra med Roger Mörtvik i spetsen som tar tag i detta med stor seriösitet och på ett enkelt sätt slår sönder moderaternas desperata försök att skydda jobbskatteavdraget.

Nog för att anfall är bästa försvar men i detta fall gör Anders Borg och Anna Kinberg Batra bort sig. Med en sysselsättningsgrad som sjunker och en arbetslöshet som ökar visar det med all tydlighet att jobbskatteavdraget inte har och fungerar inte heller. Intressant är att Anders Borg lovade i början av förra mandatperioden att 2012 kommer den fulla effekten av deras politik. Nu ser vi resultatet. Borg-Batra lever i en drömvärld á la 2007, inte tillsammans med oss andra i 2012.

Regeringens egen utredning. Parkstugan påekar att finansdepartementets utredning är mer politiskt korrekt än faktamässigt grundad. A-smedjans rapport om det blev fler jobb. Martin Moberg påpekar att jobbskatteavdraget inte gav så många jobb. Löntagarbloggen om att TV4 inte berättar hela sanningen om pizzabagaren som ska utvisas. Parkstugan skriver också om detta. Mikael Damberg om Fredrik Reinfeldts slalomåkande om siffror och verklighet. Olas tankar tar upp Mikael Dambergs artikel. Örebro Kent pratar om att moderaterna måste förnya sin politik, med andra ord har man ingen politik för närvarande. Intressant.

Kommuner! Sluta stödja Dagens Samhälle!

Sveriges kommuner och landsting har en tidning som heter Dagens Samhälle. Det är en tidning som ska visa på vad som sker inom den kommunala verksamheten, ge tips till kommuner och landsting samt ge saklig information. Tyvärr är det inte så längre.
Jag vill direkt säga att jag får inte Dagens Samhälle längre. Jag blev riktigt trött på tre saker i tidningen.

1: Allt fler artiklar i tidningen började bli allt mer oseriösa där tyckande kom att dominera och det vetenskapliga och sakliga fick stryka på foten.

2: Kolumnister som skrev utifrån sitt eget tyckande och här lyste deras politiska åsikter igenom. Även saker som var fel, och som vetenskapen kunde bevisa, försvarades som bra saker. Det som skrevs var inte heller något som var nytänkande och spännande.

3: En politsk agenda började ta form i tidningen som började marknadsföra vissa tankar.

Jag bestämde mig då för att nu fick det vara nog. Jag sa ifrån att jag inte ville ha tidningen och nu slipper jag få den.

Det jag har sett utvecklas i tidningen har nu tagit sitt fulla steg i och med att Dagens Samhälle används som ett slagträ mot den kritiska granskningen av hur skattepengar används. I detta fall handlar det om att Caremaskandalen som rullades upp är helt fel enligt Dagens Samhälle, vilket är konstigt med tanke på att under flera veckor rullades det ena avslöjande upp efter det andra om kraftiga missförhållanden.

I grunden är det inte konstigt att Dagens Samhälle håller på som man gör. En av de tyngre personerna inom dagens Dagens Samhälle kommer ifrån Carema. Det är Henry Sténson som nu är styrelseordförande för tidningen men han var tidigare Caremas krisgeneral. Nu har tidningen gett sig på Dagens Nyheter och försöker bevisa att det hela var en "tidningsanka". Varför stödjer landets kommuner och landsting detta?

Det är rent ut pinsamt att Dagens Samhälle har blivit något annat än vad den hade kunnat bli.

Det kommuner och landsting i Sverige behöver göra nu är att säga nej tack till Dagens Samhälle och sluta stödja den. Så länge kommunerna stödjer kommer Dagens Samhälle att köra på som man gör. Det är dags att säga nej och kräva en helt ny väg. Även vi enskilda politiker kan göra något, Jag själv har inte längre tidningen så länge den färdas den väg som den nu är inne på.

Dagens Samhälle har gjort sitt och det är riktigt pinsamt att se vad den nu håller på med. Trist.

DN1,

Vinnare?

Tre stycken debattartiklar ska i dag utgöra grunden för detta blogginlägg. Det handlar om den senaste Sifo-mätningen, ledarartikel i Aftonbladet samt ekonominyhet rörande utvecklingen i Kina. Alla tre är faktiskt något som berör socialdemokraterna och hela Sverige.

Sedan finanskraschen 2008 befinner sig världsekonomin i en storm som fortfarande inte har lagt sig. Även på medellång sikt kommer vi alla att känna av det som skedde 2008 på ett eller annat sätt. En storm som nu mycket snabbt ritar om den ekonomiska kartan och som Sverige måste inse att den påverkar oss, definitivt i framtiden. Tron på att marknaden kan lösa allt till det bästa har kraschat. Nu är det dags för politiken att visa vad man kan göra.

Dagens ledarartikel respektive opinionsmätning visar på hur viktigt det är för socialdemokraterna att än mer intensivt berätta för människor om hur världen både i men framför allt utanför Sveriges gränser ser ut. Det finns i dag ett ”motstånd” i opinionen som socialdemokraterna måste bryta igenom. Den ligger mellan 34,5 procent och 36,5 procent. Här någonstans ligger socialdemokraterna i dag och pendlar. För att kunna bryta igenom detta måste socialdemokraterna fokusera mycket på att berätta om vad som händer och på vilket sätt som vår politik kommer att möta detta.

Här spelar artikeln om Kinas ekonomi in. Kina har varit känt för att vara all världens verkstad där lönerna är oförskämt låga och därmed kan vi köpa billiga varor. I artikeln kan vi läsa att nu höjs lönerna så pass mycket att västerländska företag börjar förlägga sin produktion till andra låglöneländer eller ta den tillbaks till väst. För de kinesiska ledarna är detta helt enligt deras planer då landet tänker klättra upp på den ekonomiska produktionskedjan och se till att satsa på branscher som ger hög avkastning samtidigt som det egna landets befolkning får det allt bättre.

Vad innebär detta för Sverige? Innan har vi kunnat se hur den ”billiga” produktionen har försvunnit från landet. Industrin har fått se det ena arbetet efter det andra skeppas iväg utomlands. Vi har ändå kunnat klara oss även om arbetslösheten över tid sakta men säkert ökat. Kinas nya satsning innebär att den globala konkurrensen ökar samtidigt som nya möjligheter uppstår som Sverige måste ta tillvara på.

Den globala konkurrensen är en verklighet som styr hela Sveriges ekonomi och därmed också hur vi ska kunna få bättre välfärd, kunna sänka skatter, utveckla landet men framför allt om vi kan få ned arbetslösheten rejält och hålla den mycket låg. Vi är ett litet land som är mycket beroende av att få in exportintäkter. Kinas förändring ställer därmed nya krav på Sverige och landets befolkning. Klarar vi inte av detta så bli vi faktiskt förlorare allihop.

Till skillnad från högeralliansen, som vill satsa på tjänstebranscherna inom Sveriges gränser och därmed på låglönejobben inom tjänstesektorn, pekar socialdemokraterna på att det finns en annan väg som gör oss alla till vinnare. För att kunna klara av den globala konkurrensen behövs nämligen följande göra:

1: Satsa på utbildning.

2: Öka kunskapsinnehållet i de produkter och tjänster vi tillverkar.

3: Satsa på nya branscher och därmed nya jobb.

Det här är det som vi vill berätta och ska berätta. Dagens globala konkurrens riskerar att göra Sverige till en förlorare. Det finns en annan politik som leder bort ifrån detta. En politik som faktiskt pekar ut vad Sverige behöver satsa på för att kunna klara av att leva och vara drivande i den globala världsekonomin. Berättar vi detta och förklarar varför och hur vi tänker så kommer vi att få ökat väljarstöd. Socialdemokratin är faktiskt det parti i Sverige som ser till helheten och framtiden samt skapar en politik för detta.

Peter Andersson analyserar dagens opinionsmätning och framsteg för S i Stockholm. Röda berget skriver om bortom den sista låglönemarknaden. Martin Moberg om det politiska landskapet, vilket Högbergs tankar också tar upp i en annan form. Johan Westerholm om Miljöpartiets senaste förslag. Parkstugan om att väljarna lämnas vind för våg. Retorikkalle med intressanta tankar som om vi ska använda det kokar ned i att socialdemokraterna vill att du ska ha ett arbete, kunna åldras i en tryggvärld och det i en värld som vi alla kan leva och förverkliga våra drömmar i.